Jag får som du kanske vet tidningen Allt om diabetes i min brevlåda regelbundet. Jag tycker att det är en mycket bra och intressant tidning, en tidning som alla borde läsa i ibland. Jag får tidningen för att jag är medlem i Svenska diabetesförbundet. Det är ett enkelt sätt att stötta dem med diabetes. Och med tanke på hur bra tidningen är, så är det inte bara ett enkelt sätt, det är ett trevligt sätt.
Jag har berättat om tidningen här förut eftersom jag tycker den är så bra, men den förtjänar att lyftas igen och igen.
Just nu sitter jag med det tredje numret för det här året framför mig. Jag kom inte många sidor in i tidningen innan jag stannade för att läsa. Jag skulle egentligen bara bläddra igenom den lite snabbt, men artiklarna lockar verkligen till läsning.
Redan på sidan nio hittade jag en artikel jag tyckte lät intressant. I tidningen har de en punkt som de kallar ”mot väggen”. I det här numret ställer de socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) mot väggen. Tidningen frågar honom om det finns en lösning på plats till skolstarten i augusti, vilket han svarar nej på. Det finns nämligen ett hål i lagen som ställer diabetes-föräldrar utan inkomst när de vill hjälpa sitt sjuka barn i skolan. Och tydligen finns det ingen färdig lösning på det problemet än. Tråkigt förstås.
Redan på nästa uppslag i tidningen hittade jag en artikel som fångade mitt intresse. Det handlar om att ta ett blodprov på alla barn mellan 21 månader och sex år, för att fler fall av typ 1-diabetes ska upptäckas i tid. Enligt artikeln skulle det kosta 300:- per barn. Kostnaden för att upptäcka ett fall blir 100.000:-.
Det kan låta som väldigt mycket pengar, 100.000:-, men med tanke på att det kan rädda liv, så låter det billigt i mina öron. I Sverige så drabbas vart femte barn som blir sjuk i typ 1-diabetes av syraförgiftning i samband med att sjukdomen upptäckts. Ett sådant barn behöver intensivvård för att inte få bestående skador eller till och med dö. Det är såklart ett väldigt lidande och om det sker i onödan, för att vi kan ta ett enkelt blodprov, så tycker jag vi behöver tänka om.
Eftersom den här artikeln i huvudsak handlar om barn och diabetes, så vill jag lyfta en tredje sak jag hittade i det här numret av tidningen allt om diabetes. Det var en liten ruta längst ner i hörnet på en sida som fångade min uppmärksamhet. Så här står det i den lilla rutan:
10% av alla tyska tonåringar med typ 1-diabetes har generaliserat ångestsyndrom, alltså ständig oro och ångest som påverkar livet varje dag.
Det känns orättvist att barn ska tvingas drabbas av en så hemsk sjukdom som diabetes. Inte konstigt att de mår psykiskt dåligt. Att må psykiskt dåligt är ju jobbigt i sig. Dessa unga har både diabetes och psykisk ohälsa!
Det är bland annat det som driver mig att fortsätta att skriva om diabetes här. Frågan behöver komma upp om och om igen. Alla behöver lära sig mera! Detta är mitt lilla sätt att visa mitt stöd för dig med diabetes. Inte mycket, men jag hoppas att det kan ge ringar på vattnet som gör att fler uppmärksammar problemen så att du och alla andra med diabetes får den hjälp ni behöver.