När kroppen säger ifrån: mina tre tips

av

När kroppen säger ifrån

I förra inlägget berättade jag om hur augusti blev en månad fylld av både glädje och stress. Stress kan visa sig på många olika sätt, och i det här inlägget vill jag dela en händelse som verkligen blev en ögonöppnare för mig.

En oväntad resa till akuten

En dag i mitten av augusti ringde min mellanson och undrade om jag kunde köra honom till sjukhuset. Han hade haft konstiga symptom en längre tid, men när halva ansiktet började domna ville vården att han skulle åka in direkt.

Han mådde i övrigt ganska bra, men ville gärna ha sällskap. Så vi åkte tillsammans – utan att riktigt förstå allvaret. Väl på akuten var det fullt upp, personalen sprang fram och tillbaka hela tiden. En eloge till dem som orkar hålla tempot!

Det blev röntgen, tillbaka till akuten, och sedan röntgen igen. Vid det laget kände jag hur oron växte. Varför behövde de ta fler bilder? Efter ett halvt dygn fick vi beskedet: han skulle flyttas till Sahlgrenska i Göteborg. När ambulansen kom körde jag ensam hem mitt i natten, med hjärtat fullt av oro.

När stressen blir farlig

Lägg den här sjukhusoron ovanpå allt jag berättade om i förra inlägget – långväga gäster, full aktivitet hemma, och ständig värdinneroll – så kan du ana nivån av stress.

Kroppen började säga ifrån. Puls, blodtryck och blodsocker skenade, och utmattningen låg nära. På dagarna log jag mot gästerna och följde med på aktiviteter. På kvällarna körde jag till Göteborg för att hälsa på min son.

Vid ett museibesök blev jag så matt att jag knappt orkade ta ett steg till. Jag stannade, låtsades titta på något, men i själva verket kämpade jag för att andas och samla mig. Det var då jag insåg att kroppen inte längre orkade.

En viktig läxa

Som tur var visade det sig att min son hade bland annat borrelia och inget värre. Han är idag helt återställd, och vården följer upp noga. För mig blev det hela en tydlig påminnelse: lyssna på kroppens signaler i tid.

Jag lärde mig också något viktigt – små mikropauser kan göra stor skillnad. På museet fastnade min blick på en liten röd detalj, och i några sekunder fokuserade jag bara på den. Det gav mig kraft att fortsätta. Efter det började jag aktivt ta fler sådana små pauser, och det hjälpte.

Och vad har detta med strumpor att göra?

Jo, mitt i allt tog jag fram mina stödstrumpor och började använda dem. Det var verkligen skönt – nästan som en mjuk kram runt benen, som hjälpte hjärtat att arbeta lite lättare. Jag valde de rosa, pastellfärgade, eftersom färgerna fick mig att må bra.

Mina lärdomar

  1. Lyssna på kroppens signaler. Vänta inte tills det blir för mycket.
  2. Ta mikropauser ofta. Fokusera några sekunder på en enda sak och låt allt annat vila.
  3. Använd stödstrumpor. De kan lindra när blodtrycket förändras eller benen känns tunga.
    (Obs! Har du problem med blodtryck eller andra sjukdomar ska du alltid följa läkarens råd. Stödstrumpor kan vara ett komplement, men inte en ersättning för behandling.)

Produkter nämnda ovan:

Lämna en kommentar